Home is where your memories begin

Wilma vaknade med endast 88 i sänka idag.
Även fast det fortfarande är på tok för högt så var det iallafall bättre än gårdagens dryga 200... Hon fick beställa in frukost och verkade faktiskt längta efter att få stoppa nått i magen, maken och jag tittade oroligt på varandra, ska man verkligen ge en unge som har helt tom mage apelsinjuice och skinkmackor? Men vi var ju iallafall på sjukhus. Wilma åt och åt och allt fick stanna kvar. Dom kopplade bort droppet och det tyckte hon var toppen, hon behövde inte den längre meddelade hon.

Under dagen började vi mer och mer känna igen vår Wilma och det märktes att allt vänt. Lungröntgen som togs i går kväll visade inte på nån lunginflamation så det kändes oxå bra. Efter att till lunch ätit pannkakor och lite glass tyckte hon att det var dags att göra nått kreativt så hon och maken spelade bamsespelet medan jag vilade lite på en av sängarna ( kan ju avslöja att sömnen i natt var sådär...)

När det var dags att träffa läkarna igen så ville dom ha ett nytt streptokock prov men sedan blev vi hemsläppta på permission, sååå skönt. Visst är hon fortfarande lite tagen av dagarna men hon blir mer och mer vår trotsiga, busiga, påhittiga underbara Wilma. I morron ska vi ringa in till avdelningen och förhoppningsvis få bli utskrivna, eventuellt kommer dom vilja ha in oss för provtagningar men det känns helt ok. Wilma var glad över att få sova i sin säng och har sällskap av alla djuren, Tigen Karlsson, Katten, Delfinen, Delfinen lilleman, Hästen, och så nya fantastiska Sälen som Morfar kom med till sjukhuset i förmiddags!