Home is where your memories begin

Resan hit tog knäcken på mig, min rygg är heeelt förstörd. Men för nu är det värt det.

Har precis sagt godnatt till lilltösen på telefon, underbar att höra henne säga puss å kraam mamma!

Har funderat på att lägga bud på ett av husen vi såg igår. säljaren vill dock ha galet mycket betalt å det kommer hon aldrig att få inte av oss å inte av nån annan. HUset är helt enkelt inte värt så mycket. Sen tvekar jag. Lämna solna? Närheten till stan, brunsviken, haga... Men vi måste ju flytta förr eller senare. Eller oxå känns det bättre med tiden. Min mamma har berättat för mig hur hon kände när dom flyttade till jakan när jag var liten. Kanske är det en fas man måste gå igenom när man betsämmer sig för att flytta långt ut i förorten igen?