Kontakta mig

skrotochkorn@gmail.com

Besöksstatistik

Bloggens alla besökare:
Månadens besökare:
Veckans besökare:
Dagens besökare:

Mina auktioner

tisdag 10 februari 2009
Under dagens många timmar i bil satt jag och funderade på prioriterinar. Livets prioriteringar och vilka val man gör och för vem. Dags att sluta vara egoistisk när man snart är 2 barns förälder. Vilka prioriterinagr måste eller bör man göra för barnen? Vi funderar ju mycket på hur vi vill bo nu när vi blir fler och bilden blir klarare och klarare. För vems skull sätter vi oss i ett litet radhus i kälvesta där barnen knappt har nån gräsmatta att springa runt på eller en chans att promenera till skolan själva när dom blir större? Jo för vår skull. För oss som föräldrar, för vi vill ha nära till stan, till pulsen, till jobbet, till, ja till vad egentligen? och varför? Kanske för att det var något man lockades till som singel eller som tonåring.
För vems skull skulle vi flytta längre bort till ett fristående hus med många möjligheter? till bilfria vägar, till gräsmattor och friskare luft? Jo för barnens. Å vilka är viktigast i ens liv? Barnen såklart! Därför har jag och maken tänk om.
Visst vi skulle få längre till nuvarande jobb men det kan ju vara idé att istället då välja ett jobb som ligger närmre hemmet under ett par år. Barnen är bara små en gång.
Nu har vi ett spår som känns riktigt bra men vi får se mer i morron, hoppas att det är en väg vi gärna fullföljer!

Hur ser ni på tiden som småbarnsföräldrar och dess prioriteringar?

4 personer tycker något:

Johanna sa...

Heja!
Och betyder detta att ni kommer närmre oss så vill jag även tillägga: HURRA!!! :)

Puss o kram!

Anna-Lena sa...

vi flyttade ju till bålsta och lite va ju för att vi inte hade råd att köpa ett större helt friliggande hus i jakobsberg men vi tänkte oxå på barnen. Visst bålsta är långt borta men att Leo och Elin får springa på en STOR gräsmatta och växa upp här och inte brevid viksjöleden betyder MASSOR. Det tog 6 mån för mig att inse att det va rätt. och i början undrade jag vad vi hade gjort... Med jobb å så blir det ju längre bort men det är det helt klart värt!!!

Anonym sa...

ojojojoj

L

elska sa...

Jag håller med, det ÄR svårt!
Tror man får göra som ni gör, fundera på vad som är viktigt för en själv och sin familj.
För mig _just nu_ är närheten till min familj viktig iom att J ofta har varit sjuk de senaste åren. Att min syster kan komma på stört eller att jag bara kan dra hem till mina föräldrar med barnen och få avlastning.
Kram kram

Skicka en kommentar

Etiketter