Home is where your memories begin

Wilma vaknade vid 03 i natt, helt förstörd.
Yrade om att hennes prinsess kudde var borta.
Tände lampan och nej, den var inte borta. Helt förvånad utbrister hon, men mamman den är ju här. Å så tog hon sina mumin i famnen och tok somnade! Plutta!

I morse var hon dock enormt svår väckt, hon vill inte kliva upp och maken höll på hur länge som helst, till sist masade hon sig upp och fick så smånigom i sig frukosten, att hon sen fick veta att jag skulle hämta henne från dagis gjorde inte gott. Hon vill inte åka i min bil. Nääääeee stod hon och sa, Nääääeee Pappa ska hämta mig!!

Hon kommer ofta och frågar om vi tycker om henne eller om vi älskar henne, undrar om det är för att hon nu vet att hon ska få syskon? Att hon redan nu känner sig hotad av komnade bebis?