Home is where your memories begin

Som dom flesta andra ungar i förskoleålder så har Wilma mollusker som kommer å går, hon har dock haft tur och bara haft några få. En av dom har dock vuxit helt galet och i helgen gick det hål i ena kanten på den så den började blöda..
Maken och jag har länge pratat om att det bästa vore att ta bort den eftersom den inte verkar vilja det av sig själv. Nu kom det ju sig naturligt att vi ville att den skulle bort för jag vill inte att det ska bli infektioner i den så sagt och gjort började jag med att igår ringa närakuten, den syrran som svarade ville inte ta emot oss för hon visste inte ens vad mollusker var så jag fick förklara, hon hänvisade oss till Astrid Lindgrens, jo eller hur, där ville vi ju inte sitta i 8 timmar å bli helt nerprioriterade... Vi avvaktade helt enkelt till idag och jag ringde vår husläkarmottagning på morronen idag, självklart hade dom tid för oss och vi var där vid 10.30, massor med emlakräm lades på under ett plåster efter första undersökningen. Vi placerade oss framför barnkanalen i väntrummet och Wilma var påtagligt nervös och lite rädd. Efter en halvtimme blev vi hämtade och läkaren började göra i ordning pincett och skallpel för att ta bort den. Det gick inte. Wilma tyckte att det gjorde jätte ont och läkaren ville inte plåga henne. Han föreslog helt enkelt en ny tid och att vi lägger på emla en timme innan för att det ska vara ordentligt bedövat å då kan man dessutom lägga en kompletterade spruta om det fortfarande skulle kännas för mycket.
Wilma fick dock beröm för att hon satt still och var lugn trots att det gjorde ont. Vi har nu en vecka på oss att ladda om för nytt försök.