Home is where your memories begin

Idag har vi haft garantibesiktingi av vår lägenhet, ni vet en såndär där JM får runt med en besiktingsman och anmärker på allt som ska ingå. Själv försöker man ju anmärka på allt man TROR ingår men där har man inget att hämta, han klipper av en direkt!

När jag hämtade Wilma från dagis idag så kom alla hennes kompisar och omringade mig och berättade massa saker, sen inspekterade som givetvis mina naglar oxå som fixades om i morse, nu har dom blåglittriga tippar och snäflingor, super fina!

Nu sitter vi här i soffan maken och jag och har tänt inte mindre är 30 lius i hela lägenheten, så mysigt att få lite tid för varann oxå. Det är verkligen en bristvara i mit liv, tid alltså, inte maken. Insåg igår att jag numera skippar de inledande fraserna när jag ska prata med någon, dom här vanliga som Hej, hur mår du? etc, jag går rakt på sak. e det ett tecken på stress kanske? Mina kollegor brukar bemöta mig med - Hej Jessica, jo tack det är bra, hur är det med dig? ehhhh.. svarar jag, förlåt. kanske skulle hälsat först men jo det är bra! Suck! Man måste faktiskt ha tid för att bry sig om omvärden oxå!