Inlägg
Kommentarer
torsdag 5 mars 2009
Ikväll har vi läst Lilla Nollan, jag och Wilma. Wilma gillar den jätte mycket och min syster var oxå ett stort fan av boken som liten. Varför?
VAd som slår mig när jag läser den för henna är att den är ganska hemsk, dom är dumma mot Lilla Nollan och vill inte ha med henne att göra, känslig av gravhormoner som man är började jag nästan gråta när vi läst om alla siffrorna. Som tur är blir det ju bra, men sätt boken i relation till verkligheten så är det ju precis så det är med mobbning etc.
Eller är jag för känslig?
Etiketter
Barnbok
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 personer tycker något:
hej , lust att bli min bloggvän?
Tänkte ifall vi skulle adda varandra på bloglovin.
Kram!
Hm, Ja, den är lite skum, men det verkar som om barn förstår den på något annat sätt. Man kanske inte behöver läsa ordagrant.....
L
Du kan se det såhär; Sandberg tar upp ett viktig sak i barns vardag, nämnligen mobbning. Att barn ska kunna lära sig att ta avstånd till mobbning kräver ju att de får veta hur den mobbade kan känna sig och hur de kan göra något för att motverka de elakas behandling. Boken ger dig som förälder ett bra redskap att arbeta med när du som medveten vuxen i ditt barns liv ska försöka påverka henne och lära henne vilka värderingar i livet som är viktiga. Men hjälp av denna bok kan du få W att känna sympati med lilla nollan. Läs boken många gånger och resonera med W om hur nollan känner sig och hur siffrorna skulle kunna göra anorlunda för att nollan skulle känna sig mer välkommen. Detta kräver en förmåga till abstrakt tänkande vilket barn inte utvecklar förrän lite senare, när de lär sig att kunna slänga om ordningen i hypotetiska resonemang. Men platera det i hennes huvud så ska du se att boken inte bara blir fantastisk utan även lärorik.
Kram
Jag älskade också den boken som liten och Elin tycker också om den. Lite taskiga är de allt de andra siffrorna.
Skicka en kommentar