Home is where your memories begin

Lämnade min bil idag.
För er som inte fattar hur jag kan deppa över det så ska jag berätta. Den har varit som mitt andra hem under 1½ år. Den har allt. Kan allt. Jag har valt själv och funderat över vad som ska göra mitt billiv lättare. Fånigt jag vet.
Men när man kör 5000-6000 mil per år då gillar man sin bil. (å norrland, men det är en annan historia) Hur som helst så är den borta nu och jag får dras med mammas eller makens. Kanske kan jag få en egen när vi flyttat. Förmodligen hästlängder ifrån min saab men iallafall en bra bil, ska ju ha 2 ögonstenar i den emellanåt å det kräver ju en hel del.

Efter dagis idag så var det ett jippo här ivårt fina område, stort pådrag med gäster på scen å massa stånd å sånt. Vi hämtade fröken tillsammans från dagis å så gick vi dit, kom lagom till Cilla & Totte. Wilma och kompisen M satt längst fram och hade jätte roligt, hon pratade massor om den lilla tokiga apan sen. Å shit vad hon e duktig Cilla, aldrig sett henne live förut men hon e ju fantastiskt duktig. Så när hon hälsar på hemma i era städer, se till att gå och titta!